Värdet hos en produkt skapas när den används. Ett paraply blir ett skydd mot regnet när du fäller ut det, en påse blir förvaring när du lägger saker i den. En nyhetssajt består av innehåll och funktionalitet men det är när besökaren använder sajten som värdet skapas. Värde i form av kunskap, idéer och tankar. Engagemang och känslor. Företagskunden använder också sajten för att skapa värde – t.ex. via varumärkesprofilering eller utbudsannonsering.

Nyhetssajten och all underliggande teknik – interna som externa system, backend som frontend, redundans, lastbalanserare, integrationer och anrop, processer, informationsflöden, osv. – allt detta existerar alltså för blott ett enda syfte: Att erbjuda en miljö där värde kan skapas genom interaktion. om UX som design och om design som färg och form eller wireframes. Men design är mycket mer, design är alltihop:

Att erbjuda en miljö där värde skapas genom interaktion

Detta ”värdeskapande genom interaktion” brukar på engelska kallas för User Experience (UX). Tyvärr har jag hört många som den senaste tiden använt UX som synonym för rollen interaktionsdesigner (IxD). Då missar man poängen. Interaktionsdesignern är blott en person som jobbar med UX och jag tror att det är just denna felaktiga bild av vad IT är som gör att begreppet UX begränsats till en liten del av den totala användarupplevelsen. Man pratar om UX som design och om design som färg och form eller wireframes. Men design är mycket mer, design är alltihop:

”Design is not just what it looks like and feels like. Design is how it works” /Steve Jobs

Så om syftet med alltihop – alla servrar och sladdar, alla tusentals rader kod, är att tillhandahålla User Experience, varför kallas den stora grupp som jobbar med allt detta för IT? På IT jobbar t.ex. driftpersonal, servicedesk, koordinatorer, systemarkitekter, systemutvecklare, designers, interaktionsdesigners, testare, mfl.

Vårt språk och vilka etiketter vi sätter på saker och ting (och på människor) spelar stor roll. Väldigt stor roll. Gång på gång – på parmiddagen eller knattefotbollsträningen, på after work likväl som på klassåterträffen – svarar vi ”Jag jobbar med IT” eller ”Jag jobbar som utvecklare”. Lite som en parafras på Masjävlars ”Du jobbar väl med data?”. Tänk om vi skulle vända på hela tänket och säga att vi jobbar med UX?

Tänk om det på UX-avdelningen jobbade driftpersonal som såg till att sajten svarade blixtsnabbt, interaktionsdesigners som designat hur sajten skulle bete sig under själva laddningen och utvecklare som såg till att sajten laddade på ett sätt så man kunde börja interagera med den så fort som möjligt? Tänk om vi gick till jobbet varje dag och sade till oss själva och andra att vi jobbade med User Experience? Att vårt jobb är att förbättra vardagen för våra användare och kunder så att de i sin tur kan skapa mer värde via företagets produkter och tjänster. Skulle vårt fokus bli annorlunda? Skulle snacket bli annorlunda? Jag tror det. Framför allt tror jag att konversationen på klassåterträffen eller parmiddagen skulle få ett roligare fokus.

Slutligen tror jag att vi skulle börja förändra synen på vad IT är och återföra lite av den glans som en gång i tiden fanns när IT var ett nytt begrepp som skulle förändra och förbättra världen för alla människor. Till en tid innan PUST-haveriet. Kanske skulle vi även börja värdera andra egenskaper hos vår IT-personal och betona andra värden i vårt arbete? Och kanske skulle detta i sin tur göra att fler unga och fler tjejer intresserade sig för IT? Jag hoppas det, för hädanefter tänker jag börja svara att jag jobbar på UX-avdelningen!

Skrivet av:

Mittmedia

Mer team

Beatrice Nilsson
Apr 13, 2017

I got a lot of positive feedback on my last post about mob programming (in Swedish). So, as my team has done more mob programming, I thought I should share some insights we’ve gained up until this point.

Stefan Wallin
Feb 13, 2017

In this first episode of the monthly Hack Day Review, I’ll give you a background on our Hack Day approach and you’ll get to read about what inspiring things our developers and designers explored on their “paid free time”.

Beatrice Nilsson
Jan 13, 2017

Mobbprogrammering - The DMU Way

Under påsken 2016 drabbades flera svenska nyhetssajter av omfattande DDoS-attacker (se även mitt tidigare inlägg om detta). Efter påsk kallade Alice Bah Kuhnke mediechefer och teknikchefer till ett möte på Rosenbad. Deltog gjorde även inrikesminister Anders Ygeman. Mötet kom att fokusera mycket på en intressant analogi om att staten en gång i tiden ansvarade för det svenska vägnätet där tidningsbilarna körde ut nyheter till folket, och att det idag finns ett digitalt vägnät för distribution av nyheter. Ygeman menade då på att det är upp till medierna att ställa krav på operatörerna för det digitala vägnätets duglighet. Idag måndag 4/7 arrangerade TU ett seminarium i Almedalen med titeln ”IT-attack via Ryssland – nya tidens hot mot medier” där Anders Ygeman deltog så jag passade på att ställa några frågor till honom kring luckorna i hans resonemang. Då tiden var knapp och Ygemans svar avvikande skriver jag därför detta inlägg som Anders Ygeman istället kan läsa och besvara när han får tid.

Korrigering 2016-03-20 12:31: I min originaltext påstod jag felaktigt att Aftonbladet.se som också drabbades av gårdagens DDOS-attack driftas på Basefarm. Har korrigerat detta men poängen som jag vill trycka på i denna text kvarstår. Kuriosa: Schibsted som äger Aftonbladet sålde Basefarm 2009.

Norrland. Denna mytomspunna, näst intill exotiska landsända. Besjungen, bespottad och ständigt aktuell. Fredag den 4 november även omnämnd i Breakits podcast som hemvist för MittMedia. Det stämmer att vi på MittMedia bevakar Norrland, tillsammans med andra duktiga lokalmediekoncerner som t.ex. VK, Norran och NTM. Vi täcker upp knappa hälften av Norrland eftersom Dalarna ej kan räknas in då det tillhör Svealand.

Mathias Nylén
Nov 5, 2015

Behovet att bryta vardagen var förmodligen en av de sämre motiveringar jag kunnat använda i mitt försök att förklara varför vi numera var ett av de inplanerade stoppen på Lennart’s journeyman tour. En kort reflektion av tiden sedan sommarsemestern visade att den s.k. vardagen aldrig riktigt infunnit sig för DMU, Mittmedias enhet för digital medieutveckling. Sedan augusti hade vi välkomnat 10 nya kollegor, formerat nya utvecklingsteam, påbörjat experiment kring arbetsätt och teknik med målet att bli än vassare på att leverera nya digitala upplevelser.

För några veckor sedan pratade jag om vikten av okonventionell erfarenhet på mässan Karriär och Framtid och på allmän begäran kommer hissversionen här som ett blogginlägg.

Oct 2, 2015

Jag loggade in på Medieutredningens forum härom dagen. Under sektionen Teknologi fanns mötesnoteringar rörande vikten av bredband och mobiltäckning. Det värmde. Jag hoppas att dessa två frågor kommer högst upp på Medieutredningens agenda. I det här inlägget tänkte jag trycka på varför tillgång till internet är en central demokratifråga och varför stöd till tidningsdistributionen inte får överskugga detta.

Sep 23, 2015

Herakleitos skrev något i stil med “Det enda konstanta är förändring” och jag har väl aldrig varit så benägen att hålla med honom som nu. Den 26 februari fick min dotter två energiska enäggsbrorsor och sen dess har jag levt i konstant förändring. I små iterationer. Det är även svaret på de frågor jag fått om var de tre sista inläggen i Kringlan-serien tagit vägen…

Peter van der meulen
Aug 27, 2015

Hello world! That’s the term you would normally see in the very first post of a Blog. What then is this text doing in a blog filled with 2 year older articles you ask?

Torsdag 18/12 2014 var en historisk dag. Inte bara för att vi äntligen kunde presentera nya, förbättrade Mittmedia.se, utan för att vi därmed släckte den sista av våra Polopoly-sajter. Det här inlägget handlar om varför det är viktigt för en mediekoncern att ha stor kontroll över den tekniska plattformen samt ha egen utveckling.

Totalt 16 dagars julledighet blev det denna gång, inte illa! Sexton dagar av julmat och släkt men framför allt av hemmasoftande i mysbyxor, av Pippi Långstrump, häpnadsväckande byggnadsverk i Duplo och massor av böcker. Inte bara barnböcker som tur är utan jag hann även läsa Lee Iacoccas klassiska självbiografi och framför allt The Renaissance Society av Rolf Jensen och Mika Aalto som jag tänkte reflektera lite över i detta blogginlägg.