Totalt 16 dagars julledighet blev det denna gång, inte illa! Sexton dagar av julmat och släkt men framför allt av hemmasoftande i mysbyxor, av Pippi Långstrump, häpnadsväckande byggnadsverk i Duplo och massor av böcker. Inte bara barnböcker som tur är utan jag hann även läsa Lee Iacoccas klassiska självbiografi och framför allt The Renaissance Society av Rolf Jensen och Mika Aalto som jag tänkte reflektera lite över i detta blogginlägg.

Precis som vi kunde se i Historieätarna firar jul, beskriver Rolf och Mika i sin bok hur västvärldens konsumtionsbeteende har upplevt olika epoker. I den första epoken handlade konsumtion om överlevnad: Kläder och mat förvärvades som förnödenheter. Den industriella revolution kickade igång en ny epok och vi började tjäna mer pengar. Helt plötsligt kunde vi köpa saker som underlättade våra liv och vi gick in i en materialistisk era. Författarna menar på att det är den materialistiska drömmen som nu hägrar för den växande medelklassen i öst (t.ex. i Kina och Indien). En till bil, ett bra boende i förorten, försäkring, utbildning för barnen, etc. Vi i västvärlden däremot befinner oss just nu ”mellan drömmar”. Vi håller på att lämna den materialistiska drömmen men har inte ännu hittat en ny, kollektiv dröm. I boken pekar författarna ut tre troliga visioner som ensamma eller tillsammans kan ses som stoft för vår nya dröm:

Risksamhället Det finns en ökande medvetenhet för risker i samhället som bl.a. tar sig uttryck i ett spirande intresse för sin egen hälsa – fysisk som psykisk. Vi vill t.ex. veta vad maten innehåller, var den kommer ifrån och vilka effekter den har på oss.

Det gröna samhället Vi bryr oss inte bara om vilka effekter vår mat och andra produkter har på oss utan även om hur företag och tillverkning påverkar andra människor, djur och natur. CSR kommer bli mer på tapeten än någonsin och etisk och klimatkompenserande tillverkning blir regel istället för undantag därför att en växande skara konsumenter har råd att inte köpa det billigaste utan prioritera andra värden än varans pris.

Renässanssamhället I sin bok Digital Disruption beskriver James Quivey hur digitala verktyg blivit extremt billiga, enkla och lättillgängliga, och hur detta skapat en tryckvåg av digitala omstörtningar (disruptions) som redan omdanat vissa branscher (skivbranschen blev ju t.ex. musikbranshen) och som garanterat inte kommer lämna någon bransch oberörd. Gifter man detta med nya idéer och sökandet efter en ny dröm får man en tid som påminner om Renässansen där ny mark bröts inom bl.a. vetenskap och konst med hjälp av ny teknologi som boktryckarkonsten. Renässanssamhället är en grogrund för nya yrken och entreprenörskap. Här frodas småskalig, lokal köttproduktion, microbryggerier och on-demand tryck av individualiserade t-shirts. För att inte tala om de som sitter på en egen 3D-skrivare.

Det finns redan tecken på ett förändrat konsumentbeteende som skvallrar om att sökandet efter en ny dröm har börjat. I allt större grad köper vi inte längre en produkt utan en känsla. Hur kommer den här produkten eller tjänsten få mig att må? Vem blir jag om jag köper den där tröjan? Ett bra exempel är leksaker. Leksakskedjans hyllor dignar av massproducerade plastleksaker men ändå handlar jag i Kaisa-Marjas lilla butik där utbudet är synnerligen begränsat och varorna dyrare. Vissa leksaker finns det enstaka av och alla varor har en historia som Kaisa-Marja gärna berättar och som jag sedan berättar vidare. Människor köper inte det du gör utan varför du gör det, sa Simon Sinek, och detta är ett fenomen som författarna till The Renaissance Society tror kommer att öka. För mediebranschen i allmänhet och MittMedia i synnerhet, räcker det inte med att sälja nyheter. Inte ens lokala nyheter. Vi måste sälja glädje eller sorg, gemenskap, eller kanske kunskap och expertis. Som det står beskrivet i boken:

”All businesspeople should ask: What kind of emotional appeal, what kind of meaning, or which story are we selling? What dreams are we fulfilling?”

Du som tvivlar på att detta går att applicera på just ditt företag eller din bransch bör fundera på varför man kan köpa Perrier i Ånge och Ramlösa i Paris. Kan man göra vatten till en känsloprodukt kan man göra det med vilken produkt eller tjänst som helst!

Walk the talk Det där med att skriva, efterleva och förmedla företagets story är både det lättaste och svåraste som finns eftersom det är medarbetarna som skall göra det. Oavsett hur karismatisk en VD är kan hen inte brinna åt alla i en stor organisation. Istället måste man tända lite gräsbränder här och där som sprider sig ”from bottom to top” i organisationen. Detta är pardoxens kärna för det är inte alla som kan skriva och kommunicera en trovärdig story och dessutom måste storyn harmonisera med både uppsatta affärsmål och framtida affärsmöjligheter. Även om författarna och fler med dem är överens om att delat ledarskap och en platt hierarki är framgångsrecept om man vill överleva i en snabbt föränderlig värld, kvarstår faktum att bäst överblick återfinns i toppen av en företagshierarki. De organisationer som kan kommunicera varför man finns till och berätta sin story kommer även att locka de duktigaste medarbetarna; människor som får jobba för något man tror på. Framtidens företag är även de som lyckas bygga ett community tillsammans med sina kunder – lite som den fan club kult(ur) som genomsyrar Apples kundkrets.

Innovate or die Något annat som är viktigt för morgondagens vinnare är, håll i hatten, innovation. Visst, det är ett tämligen banalt tips (lite som Jeff Jarvis Google-sömnpiller), men The Renaissance Society krattar ändå manegen och presenterar en fertil jordbädd där innovation kan spira. Man pekar på problemet med att dagens globala, ekonomiska klimat präglas av en kortsiktighet med fokus på nästa kvartal, halvår, år eller treårsplan. Kortsiktighet hämmar innovation i det större perspektivet och blockerar det som Richard Normann kallar för ”upframing business”. Jensen och Aalto har tips kring innovation som påminner om Normanns ”time-framing” och de pratar om ”the extended now” – att se trender och tendenser i nutid, koppla ihop dem med ett större perspektiv, och rita ut linjerna i tangentens riktning för att se in i framtiden. Författarna riktar även skarp kritik mot populära, fysikminnande ekonomiska modeller där konsumenten beskrivs som en helt rationell varelse när vi i själva verket tar beslut med hjärtat minst lika ofta som med hjärnan (Perrier i Ånge någon?). För trovärdiga ekonomiska prognoser hänsivar man istället till historien som bästa källa och menar på att fenomen såsom hög- och lågkonjukturer kommer i tydliga cykler som kan förutspås. Cyklerna lyder den globala ekonomin – inte nationella politikers nycker eller löften.

Om vi tittar oss omkring med rätt glasögon kan vi redan idag se de mänskliga problem som morgondagens entreprenörer kommer förvandla till blomstrande business. Utmaningarna kring utbildning och skola i en tid då all världens kunskap ligger en Google-sökning bort i varje elevs ficka, nämns så klart i boken. Det område som jag fann mest intressant var dock den psykiska ohälsan som är ett växande jätteproblem i västvärlden. Författarna spår att etablissemanget inom 10 år gjort en kovändning och att mental ohälsa ses som ett större problem än fysiska krämpor. Detta kombinerat med ett sökande efter den nya drömmen i väst kommer att ge upphov till en helt ny marknad kring mentalt välbefinnande, harmoni i tillvaron och självförverkligande.

The Renaissance Society målar upp en knivskarp och uppfriskande vision om en postmaterialistisk, sökande medelklass i väst och en växande, materialistisk medelklass i öst. Det kan låta utopiskt men jag blev iallafall medryckt i denna stundtals revolutionära redogörelse över jakten på en ny dröm. Eller som författarna själva uttrycker det:

”Some time this century, most of us will have left the valley of materialism and reached a new plateau where the old materialistic ways are looked down upon, where thinking about stuff will be called old-fashioned, so last century. It will not happen tomorrow, but it has begun, and it is most likely to be the megatrend for our century.”

Skrivet av:

Mittmedia

Mer team

Beatrice Nilsson
Apr 13, 2017

I got a lot of positive feedback on my last post about mob programming (in Swedish). So, as my team has done more mob programming, I thought I should share some insights we’ve gained up until this point.

Stefan Wallin
Feb 13, 2017

In this first episode of the monthly Hack Day Review, I’ll give you a background on our Hack Day approach and you’ll get to read about what inspiring things our developers and designers explored on their “paid free time”.

Beatrice Nilsson
Jan 13, 2017

Mobbprogrammering - The DMU Way

Under påsken 2016 drabbades flera svenska nyhetssajter av omfattande DDoS-attacker (se även mitt tidigare inlägg om detta). Efter påsk kallade Alice Bah Kuhnke mediechefer och teknikchefer till ett möte på Rosenbad. Deltog gjorde även inrikesminister Anders Ygeman. Mötet kom att fokusera mycket på en intressant analogi om att staten en gång i tiden ansvarade för det svenska vägnätet där tidningsbilarna körde ut nyheter till folket, och att det idag finns ett digitalt vägnät för distribution av nyheter. Ygeman menade då på att det är upp till medierna att ställa krav på operatörerna för det digitala vägnätets duglighet. Idag måndag 4/7 arrangerade TU ett seminarium i Almedalen med titeln ”IT-attack via Ryssland – nya tidens hot mot medier” där Anders Ygeman deltog så jag passade på att ställa några frågor till honom kring luckorna i hans resonemang. Då tiden var knapp och Ygemans svar avvikande skriver jag därför detta inlägg som Anders Ygeman istället kan läsa och besvara när han får tid.

Korrigering 2016-03-20 12:31: I min originaltext påstod jag felaktigt att Aftonbladet.se som också drabbades av gårdagens DDOS-attack driftas på Basefarm. Har korrigerat detta men poängen som jag vill trycka på i denna text kvarstår. Kuriosa: Schibsted som äger Aftonbladet sålde Basefarm 2009.

Norrland. Denna mytomspunna, näst intill exotiska landsända. Besjungen, bespottad och ständigt aktuell. Fredag den 4 november även omnämnd i Breakits podcast som hemvist för MittMedia. Det stämmer att vi på MittMedia bevakar Norrland, tillsammans med andra duktiga lokalmediekoncerner som t.ex. VK, Norran och NTM. Vi täcker upp knappa hälften av Norrland eftersom Dalarna ej kan räknas in då det tillhör Svealand.

Mathias Nylén
Nov 5, 2015

Behovet att bryta vardagen var förmodligen en av de sämre motiveringar jag kunnat använda i mitt försök att förklara varför vi numera var ett av de inplanerade stoppen på Lennart’s journeyman tour. En kort reflektion av tiden sedan sommarsemestern visade att den s.k. vardagen aldrig riktigt infunnit sig för DMU, Mittmedias enhet för digital medieutveckling. Sedan augusti hade vi välkomnat 10 nya kollegor, formerat nya utvecklingsteam, påbörjat experiment kring arbetsätt och teknik med målet att bli än vassare på att leverera nya digitala upplevelser.

För några veckor sedan pratade jag om vikten av okonventionell erfarenhet på mässan Karriär och Framtid och på allmän begäran kommer hissversionen här som ett blogginlägg.

Oct 2, 2015

Jag loggade in på Medieutredningens forum härom dagen. Under sektionen Teknologi fanns mötesnoteringar rörande vikten av bredband och mobiltäckning. Det värmde. Jag hoppas att dessa två frågor kommer högst upp på Medieutredningens agenda. I det här inlägget tänkte jag trycka på varför tillgång till internet är en central demokratifråga och varför stöd till tidningsdistributionen inte får överskugga detta.

Sep 23, 2015

Herakleitos skrev något i stil med “Det enda konstanta är förändring” och jag har väl aldrig varit så benägen att hålla med honom som nu. Den 26 februari fick min dotter två energiska enäggsbrorsor och sen dess har jag levt i konstant förändring. I små iterationer. Det är även svaret på de frågor jag fått om var de tre sista inläggen i Kringlan-serien tagit vägen…

Peter van der meulen
Aug 27, 2015

Hello world! That’s the term you would normally see in the very first post of a Blog. What then is this text doing in a blog filled with 2 year older articles you ask?

Värdet hos en produkt skapas när den används. Ett paraply blir ett skydd mot regnet när du fäller ut det, en påse blir förvaring när du lägger saker i den. En nyhetssajt består av innehåll och funktionalitet men det är när besökaren använder sajten som värdet skapas. Värde i form av kunskap, idéer och tankar. Engagemang och känslor. Företagskunden använder också sajten för att skapa värde – t.ex. via varumärkesprofilering eller utbudsannonsering.

Torsdag 18/12 2014 var en historisk dag. Inte bara för att vi äntligen kunde presentera nya, förbättrade Mittmedia.se, utan för att vi därmed släckte den sista av våra Polopoly-sajter. Det här inlägget handlar om varför det är viktigt för en mediekoncern att ha stor kontroll över den tekniska plattformen samt ha egen utveckling.